Ordföranden har ordet

Åsa Kratz (s) valdes till ordförande för Länsteatrarna i Sverige på Länsteatrarnas vårmöte 22-24 april 2015 i Östergötland. Åsa är ordförande i Scenkonst Sörmland, för landstingsfullmäktige samt i Nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet i Landstinget Sörmland. Hon är också nyvald ersättare i Beredning för kultur och fritidsfrågor i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige, foto Erik Unnerdal

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige, foto Erik Unnerdal

16 maj 2016

”Barn och unga nämns ofta som en samhällsgrupp som ska prioriteras. Barn och unga ska ha tillgång till samhällsservice så som barnavårdscentral, förskola, skola och en god, givande fritid. Barn och unga lyfts också tydligt frami de nationella kulturpolitiska målen. Vi investerar i våra barn, stora resurser, för att de ska växa upp till trygga, välmående samhällsmedborgare.

Vi förfasas över skolresultat som sjunker i jämförelser av alla de slag, upprörs över ”klotter” och skadegörelse. Vi ropar efter ordning och reda, rakare led och mobilfri skola. Jag vet inte om de tuffare tag som efterfrågas är rätt medicin. Hur lägger man grunden för empati, sociala färdigheter och kritiskt tänkande?

Under många år har estetiska ämnen succesivt plockats bort från schemat, både i grund-, gymnasieskola och också i förskollärar- och lärarutbildningarna. De verktyg lärare behöver för att lotsa in våra barn och unga i de kreativa processerna blir allt färre. Detta kompenseras många gånger av projektlika insatser, insatser som dessvärre inte kommer alla i kommande generationer till del.

Ta exempelvis Skapande Skola. Ett i sig lovvärt initiativ, men ett initiativ som tillfaller de barn vars lärare, skolledare och kommuner inser vikten av att söka dessa statliga medel att satsa på sina unga medborgare. Dessvärre finns det dessutom ett och annat exempel där man valt att minimera tidigare estetisk verksamhet till förmån för dessa projekt, vilket inte alls var meningen med reformen. Istället för komplement blev det en ersättning.

Barn är unika individer med behov att synas, ses och respekteras. De behöver vuxna förebilder och hjälp att upptäcka livets alla mysterier, de behöver utveckla sina egna uttryck och uppleva andras. De behöver skapa själva, men också uppleva. De behöver tillgång till professionell scenkonst, skapad för att väcka nyfikenhet, glädje och de behöver ställas inför existentiella frågor. Detta är våra regionala institutioner specialister på! Mängder av föreställningar som bygger på barn och ungas egen vardag med frågor som berör just dem produceras på våra medlemsteatrar runt om i vårt avlånga land.

För att detta ska bli framgångsrikt behöver både pedagoger och föräldrar se vikten av kulturupplevelser och skapande både i skolan och på fritiden. Det finns gott om forskning som belägger hur kreativa processer, dans, musik och dramatik påverkar oss som individer och bidrar till inlärning även i teoretiska ämnen. Det bidrar till att utveckla våra empatiska förmågor, hjälper oss till kritiskt tänkande och utvecklar oss socialt.

De regionala scenkonstinstitutionerna bör betraktas som en kompetens att utnyttja i utvecklingen av både individer och samhälle i stort. En investering i våra barns och ungas kulturella upplevelser ska inte underskattas, den kan vara skillnaden mellan framgång och utveckling, eller avhumanisering och ett samhälleligt demokratiskt underskott!”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige


4 april 2016

”Vår i luften. Min längtan efter ljuset och värmen är nog inte unik, längtan delas med många av er. Att få se mörker ge vika och känna en stigande värme är något som kan få de allra svartaste tankar att bli mer hanterbara. Vinterns köld och känslan av hopplöshet inför stora världsutmaningar har brett ut sig och i hopplöshetens spår har ett kallare och hårdare samhällsklimat vuxit fram.

Hur får man stopp på rörelser så destruktiva att de är svåra att förstå? Hur kan man skapa ett samhälle som ger utrymme för det olika och ser dessa olikheter som en tillgång? Hur kan vi låta antidemokratiska krafter ta så mycket utrymme i våra liv, vad gör vi för att återvinna de demokratiska värden som delvis gått förlorade? Var tog medmänskligheten och solidariteten med vår nästa vägen? Frågorna är så stora, så många, men någonstans måste vi börja vända trenden och varför inte just här och nu?

Scenkonsten, som ett av alla instrument i kulturens orkester, kan bidra med inspiration till ett öppet demokratiarbete. Våra medlemsinstitutioner medverkar i det lokala samhället och är en arena för tankar, ord och känslor. På scenen ställs frågor på sin spets, där belyses samhällsstrukturer och där väcks engagemang. Människor i alla åldrar, med sina olikheter i ryggsäckarna, kan mötas, se varandra och uppleva tillsammans.

Kulturens plats i samhället borde vara så självklar. Lika självklart som vilken infrastruktursatsning som helst. Vi behöver vägar för att komma fram, vatten, luft och mat för att leva, telefoni för att kunna hålla kontakt. Sjukvård, skola och annan omsorg behövs för att hantera våra vardagliga liv. Vi är i behov av utbildning och bildning för att kunna läsa av och hantera en allt mer föränderlig omvärld. Vi behöver demokrati för att fungera tillsammans. Demokratin behöver kulturen, utan kultur är det så gott som omöjligt att upprätthålla en demokrati.

Vi och våra regionala samarbetsorganisationer Länsmuseernas samarbetsråd (LMSR) och Regional musik i Sverige (RMS) har konstaterat att kulturen ännu inte fått sin rättmätiga plats i samhällsdiskussionen. Satsningar på kultur har många goda bieffekter, effekter som öppenhet, tolerans och demokratisk utveckling. Ändå kommer de ekonomiska och personella resurser vi satsar på kultur på strykplats när vi jämför med andra viktiga samhällssatsningar. Hur kommer det sig när vi alla vet att varje satsad krona och varje satsad timme ger så mycket tillbaka till oss alla? Vi kommer därför att gemensamt verka för ett kulturlyft för hela landet.

Länsteatrarna, LMSR och RMS tror att Sverige skulle må bra av att höja ambitionsnivån för kultursektorn. För att detta ska bli verklighet vill vi skapa opinion för en statlig satsning på 1 miljard kronor till kulturen, varav 250 miljoner skulle öronmärkas för kultursamverkansmodellen. Vi tror att mer ekonomiska resurser till kultursektorn, en ännu mer konstruktiv kulturpolitisk dialog mellan nationell och regional politisk nivå samt gemensamma arenor för erfarenhetsutbyten och skapande är viktiga nycklar till demokratiska processer.

1 miljard i kronor är mycket pengar, men en liten satsning i förhållande till andra statliga satsningar. 1 miljard är mycket pengar för kultursektorn och ger en mängd möjligheter för att upprätthålla ett öppet och fritt samhällsklimat. 1 miljard är en liten insats i förhållande till de samhällsvinster som skulle genereras. Vi tror på kulturens positiva kraft och hoppas på stöd i vår fortsatta dialog kring den här frågan. Både kroppen och själen behöver sitt om vi ska utvecklas som människor och möta vår framtid tillsammans med varandra.”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige

 

7 mars 2016

”Särskilt svåra tider kräver särskilda insatser. Det har länge varit känt att konst och kultur har krafter, svåra att sätta fingret på och beskriva i statistiken. Det vi vet är att eget skapande och upplevelsen av konsten och kulturen ger så många mervärden och är utvecklande för individen och hela samhället.

Under 2015 ställdes hela Europa och Sverige inför stora utmaningar och de lär inte avta så länge orsakerna, krigen, pågår. Under flera år med svår oro runt om i världen har flyktingströmmar letat sig ut från oroshärdarna mot tryggare platser. Under förra året ökade strömmarna dramatiskt och vi ser alla hur motsättningar mellan nationer och individer växer fram. Den politiska retoriken har blivit hårdare och främlingsfientligheten har fått starkt fäste i hela Europa.

Parallellt med detta har de solidariska och humanitära krafterna också visat prov på vad de kan åstadkomma. Samlande rörelser mot det mörka kalla finns, men i tider av stora snabbt växande klyftor mellan människor krävs mer goda krafter och ytterligare initiativ. Där är kulturlivet en av flera viktiga nycklar som inte ska underskattas!

Ett demokratiskt samhälle behöver ständiga möten mellan människor för att främja ett öppet samhällsklimat. Dialog skapas i konsten, i samtalet, i texter, bilder och toner. Genom att mötas på olika arenor skapas insikter om och förståelse för egna och andras förutsättningar, önskningar och drömmar. I tider av särskilt stora utmaningar krävs särskilda insatser. Kanske borde resurser till konst och kultur prioriteras högre av alla nivåers politiska företrädare?

Regionala scenkonstinstitutioner har mycket att bidra med och bildar en kulturell infrastruktur över hela landet tillsammans med övriga regionala kulturinstitutoner. Scenkonsten, teatern, dansen och musiken är tillgänglig, många gånger oberoende av språkkunskaper och tidigare erfarenheter, den är gränslös och universell. Att finnas som resurs och nav i det regionala och lokala samhället är naturligt. Ni kan i Länsteatrarnas nyhetsbrev från mars månad läsa mer om hur flera av våra medlemmar möter en ny publik och samarbetar med nya aktörer t.ex. Ashtar Dans på Regionteater Väst.

Organisationen Hela Sverige ska leva sätter fingret på detta i sitt handlingsprogram:  ”Ett rikt kulturliv i bygden innebär att invånarna har en bas att bygga andra aktiviteter på. Kulturen är ett kitt som förenar, som kan skapa självförtroende och framtidstro. Det finns exempel där kulturen spelat en avgörande roll för en bygds utveckling”.

Samarbete och samverkan med andra konstformer, utövare och det lokala föreningslivet finns sedan tidigare och kan utvecklas utefter lokala önskemål och behov. Konst och kultur är i många sammanhang bryggan mellan det väldigt lokala och det globala.

Vårt samhälle kommer att utvecklas i positiv riktning tack vare alla de influenser och kompetenser som våra nya svenskar bidrar med. Om vi välkomnar flyende medmänniskor till vårt land och tar tillvara deras erfarenheter  kommer vi att stärka vår demokrati och vårt land kommer att berikas. Scenkonsten har en viktig roll att fylla och vi är beredda att bidra till denna utveckling.”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige

28 oktober 2015

”Vi går obönhörligen mot höst och det positiva med det är ju att teatersverige kommer igång med sina höstprogram. Våra regionala scener runt om i landet klarar av sina premiärer och de mörkare kvällarna inbjuder till besök i landets teatersalonger.

Det politiska livet har också högsäsong och budgetar arbetas fram runt om i landets kommuner, landsting och regeringen lägger sitt budgetförslag i riksdagen.

Jag ska inte sticka under stol med att jag blev besviken på regeringens förslag till kulturbudget! Efter det samtal vi regionala politiska företrädare hade under våren med kulturminister Alice Bah Kuhnke hade jag större förhoppningar. Jag tyckte mig höra att det fanns en förståelse för behovet av ett levande kulturliv i hela landet och att de regionala institutionerna var viktiga nav för detta.

Att de regionala institutionerna oavsett om det gäller teatrar, konserthus eller länsmuseer är viktiga för ett långsiktigt hållbart, kvalitativt kulturutbud i hela landet trodde jag att vi var eniga om. Jag trodde att kunskapen om all den mångfacetterade, professionella scenkonst som produceras på våra regionala scener var något vi delade. Det var i alla fall min bild efter vårt första möte?

När nu budgeten offentliggjordes finns många lovvärda satsningar med, men när det gäller kultursamverkansmodellen har man valt att inte ens justera upp anslaget med förväntad kostnadsökning för 2016. Detta innebär i praktiken att anslagen sänks till det regionala kulturlivet! Den samsyn jag inbillat mig fanns, var kanske bara ett önsketänkande från min och mina politiska kollegors sida?

När så Miljöpartiet presenterar sitt förslag till kulturpolitiskt dokument höll jag på att sätta kaffet i halsen. Under rubriken Kultur i hela landet finner man följande citat:

”Den kulturella infrastrukturen med nationella och regionala kulturinstitutioner samt fria grupper är en rest av en politik anpassad för ett tidigare kulturlandskap. Trots en god grundtanke är resultatet att det produceras mycket kultur i Sverige som är rätt likartad till innehåll och form och som dessutom når en liten, homogen publik. Strukturerna är stela, stödet till nya kulturformer, fria producenter och arrangörer är dåligt anpassat för vår tid och många frestas att satsa på ”säkra” kort. Dessutom hamnar den konstnärliga forskningen ofta helt utanför de konstnärliga institutionerna.”

Min fråga är nu till vår miljöpartistiska kulturminister Alice Bah Kuhnke är detta en analys du ställer dig bakom?

I så fall har vi lite att prata vidare om! Om detta är ministerns analys och syn på den regionala kulturens förmågor och kompetenser, så finns det som jag ser det ett stort behov av kunskapsinhämtning från ministerns och programförfattarnas sida!

Det sker så många olika kulturinsatser av varierande art som har vitt skilda målgrupper och deltagare. Det finns så många verksamheter som ger utrymme till nya dramatiker att skriva nya ”smala” pjäser, man satsar på dansen, musiken och nycirkusen. Fria grupper engageras att spela på våra scener för både barn och vuxna. Det sjösätts projekt med fokus på dem som är ”ovana” kulturkonsumenter, kulturen flyttar ut på nya fysiska, ibland oväntade, platser och många verksamheter sker i nära sammarbete med folkbildning, forskning och eller övriga civilsamhället.

Nu hoppas jag att det inte är ett förslag som ett regeringsparti antar i den utformning det nu presenterats, det finns skrivningar i förslaget som är bra, men vissa delar är i mina ögon en ren förolämpning mot stora delar av vårt regionala kultursverige!

Jag hoppas nu att kulturministern och kulturdepartementet tar sitt ansvar för den kulturella infrastrukturen i vårt stora avlånga land. Kulturen är och förblir ett av de viktigaste verktygen för ett öppet, inkluderande och demokratiskt samhälle.

Då krävs resurser från staten ut i regionerna och ett förtroende mellan den nationella politiska nivån och den regionala/lokala. Just i skrivande stund har jag, och många regionala politiska företrädare med mig, en brist på förtroende!

Jag vill hoppas och tro att det är en högst tillfällig känsla som kommer att komma på skam.”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige

17 sept 2015

”Runt om i landet sker fantastiska saker. Goda krafter samlas, samtalar, opinionsbildar och agerar. Organisationer, enskilda, företag och institutioner kraftsamlar för att med gemensam kraft försöka mildra lidandet och underlätta flykten för de allra mest utsatta, de som flyr för sina liv, från sin tidigare trygghet, sina hem, sina vänner och sina familjer.

Man kan naturligtvis tycka att all energi bör satsas på att få slut på krigen i Syrien, i Afghanistan och på många andra platser i världen. Det är ju krigen och andra katastrofer som får människor att fly. Men vi står nu inför ett faktum, människor dör under flykt och vi kan inte blunda för de akuta behov som dessa medmänniskor har, vi kan inte vänta på freden! Klart är att få lämnar sina hem och sina rötter frivilligt och lättvindigt, man flyr när man inte har några andra val.

En gräsrotsrörelse växer nu upp runt om i Europa och Sverige. Den växer direkt från människa till människa och den rörelsen bör lyssnas till och respekteras. Runt om i Europa vädjar denna rörelses rötter om anständighet och medmänsklighet. Den vädjar till våra nationers ledare och politiker på alla nivåer att fatta beslut som ger dessa flyende medmänniskor en säker väg till frihet, en fristad och en framtid.

Jag vill varmt rekommendera er att läsa Folkets Hus och Parkers VD, Calle Nathansons text, som ni hittar i sin helhet här. Ett av många tänkvärda och fina inlägg i den nu så aktuella debatten.

Några tänkvärda rader ur ingressen; ”Kan vi kalla oss medmänniskor och på allvar hävda att vi stod upp för idén om alla människors lika värde om tjugo år? Kan medlemsländerna i EU komma överens om att öppna våra gränser och hjälpa dem som nu är i nöd? En sak är säker, framtida generationers dom kommer att vara hård om det visar sig att vi inte klarade att visa medmänsklighet och solidaritet just när det behövdes som mest”.

Många av Länsteatrarnas medlemmar bidrar med teater- och kulturverksamheter som ger mer resurser till de insamlingar som pågår. Liksom många kulturaktörer bidrar man genom att auktionera ut föreställningar, bidra till välgörenhetsgalor, konserter och shower. Fantasin för att hitta sätt att bidra till insamling av medel vet inga gränser.

Vi vet att scenkonst, musik och alla andra kulturyttringar bidrar som ett kitt i samhällsbygget. Vi vet också att konst och kultur är en hälsofaktor, att den skapar arenor för samtal och demokratiutveckling. Låt oss använda de verktyg som konsten och kulturen erbjuder för att välkomna dem som söker skydd hos oss. Låt kreativitet, empati och framtidstro växa genom möten och erfarenhetsutbyten på, bredvid och bakom scenkanten, så snart våra nya landsmän fått komma i skydd och hämta kraft för att orka bygga en ny framtid!

Nedan presenteras ett axplock på vad som görs på detta tema på våra nitton länsteatrar i höst.”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige


Folkteatern i Göteborg
& FOLK presenterade den 16 sept En kväll till stöd för folk på flykt tillsammans med musiker, dj’s och publik där alla intäkter från entré samt överskottet i FOLKs bar och restaurang gick oavkortat till UNHCR, FNs organ för flyktinghjälp.

Scenkonst Sörmland spelade under sommaren föreställningen Romeo och Julia i Teaterladan på Nynäs slott. Nu går föreställningen på turné i Sörmland och till Stockholm (moment:teater). I denna Romeo och Julia i regi av Pontus Stenshäll, möter en blond och rik Romeo den romska flickan Julia och följaktligen ställs frågor om härkomst, fördomar och vad oresonligt hat kan leda till.

Regionteatern Blekinge Kronoberg hade premiär på föreställningen Flickan från långt borta i regi av My Areskoug den 11 september. Föreställningen spelas för barn 3-5 år och handlar om att våga öppna dörren och släppa in den som behöver en trygg hamn. Läs recension i Expressen

Regionteater Väst spelar den Den avvikande meningen av Jens Peter Karlsson. Den avvikande meningen är klassrumsteater för högstadiet om fascismen i samtiden och vill ge högstadiepubliken verktyg att identifiera och förstå fascism.

Teater Västernorrland spelar föreställningen Kanske Frankenstein med premiär 3 oktober. Kanske Frankenstein handlar om utanförskap, hat, rasism och döden. Men också om livet och om vårt behov av kärlek.

Västerbottensteatern spelar Xenofoben, en teaterföreställning om rasism som är specialskriven för Västerbottensteatern och regisserad av Lo Kauppi med inspiration av Unghästens ensemble. Underrubriken lyder ”Välkommen om du radera dig själv!” Premiären ägde rum den 16 september.

Under sommarens föreställningar av  Ringaren av Notre Dame gjorde Västerbottensteatern en insamling till Svenska kyrkans projekt Rumänien- stöd romer som lever i utsatthet.  Hela 31.418 kr skänktes av publiken. Pengarna går till ett socialt center som drivs av franciskanermunkar i den rumänska regionen Moldova. Teatern ordnar även  en föreläsningsserie där ämnen tas upp som är aktuella i höstens program: Rasism – så funkar det med Tobias Hübinette, docent och forskare, Rasistens blick – mekanismerna bakom hatbrott  med Mattias Gardell, Bilder av Afrika – postkoloniala reflektioner med Kudzai Chimbaira, Richard Sseruwagi, och Bella Lawson.

Teater Halland: Maria Ericson, teaterchef på Teater Halland har varit drivande i tillblivelsen av boken FRED – Allmänna fredskongressen i Varberg 1915/2015 som nu har nominerats till Svenska Publishing-Priset 2015 i kategorin Print – Jubileumsböcker. Läs mer
Teater Halland och Maria Ericson är också engagerad i VARBERG CALLING for peace när hela Varberg firar att det för 100 år sedan hölls en fredskonferens i staden som gav eko i hela världen. Nästa stora evenemang är Internationellt Fredsforum Varberg, en helt ny mötesplats för utbyte av tankar, erfarenheter och kunskap om fred, som går av stapeln 23-25 oktober och som gästas av bl.a. nobelpristagare Leymah Gbowee. Se www.varberg.se/varbergcalling

Några  röster från länsteatrarna:

– De pengar som under hösten skulle ha gått till blommor och andra premiärgåvor i anslutning till våra föreställningar har vi satt in på UNHCR:s konto.
 Vi samlar in pengar till flyktinghjälp genom en Röda korset-bössa i foajén.
 Premiärföreställningen av vår julkabaré blir en recettföreställning till förmån för flyktinghjälpen och på de övriga kabaréföreställningarna kommer det att finnas 
två biljettpriser, ett lite högre där mellanskillnaden går till flyktinghjälpen.

 Iréne Kleven,
 marknadschef på Regionteatern Blekinge Kronoberg.

-Vi har insamling med Rädda barnen på nätet och med Röda Korset i bössor på teatern samt förbereder en speciell föreställning med Norrbottensteatern och dess vänner. Karin Enberg, teaterchef på Norrbottensteatern.

26 maj 2015

 ”Länsteatrarna i Sveriges viktigaste uppdrag just nu är att tillsammans med andra regionala och nationella kulturaktörer verka för en nationell bred politisk acceptans för synen på kultur som en viktig del av ett hållbart och demokratiskt samhälle. Satsning på kultur, i hela landet, för alla, ska ses som en viktig investering, lika viktig som vilken annan infrastruktur satsning som helst.

Ett fritt och vitalt kulturliv är viktigt för varje enskild människa och därmed för hela det demokratiska samhället. Från statligt håll har vi i Sverige genom årtionden byggt upp ett system där de största delarna av landet har tillgång till professionell kultur.  Med skattemedel har vi valt att satsa på något så viktigt som musik, teater, litteratur, konst, kulturarv och mängder av andra kulturformer.

Man har skapat förutsättningar för att en teaterföreställning, eller ett besök på museet, inte ska vara en unik företeelse endast förbehållet storstadsbor. Successivt har staten, gemensamt med regionerna, byggt upp kulturinstitutioner runt om i landet och samtidigt skapat och satsat på nationella aktörer som Rikskonserter, Riksutställningar och Riksteatern. Allt för att kultur är ett viktigt samhällskitt som skapar dialog, en dialog som är viktig inte bara på en plats, utan i hela landet.

Mycket av den kultur som våra barn får måste finansieras solidariskt, via vår skattsedel, annars kan vi aldrig leva upp till de högt satta kulturpolitiska målen. På nationell nivå finns tydliga medskick till den regionala politiska nivån att våra barn är den viktigaste gruppen att prioritera. Barnen behöver, trots att de själva inte har personlig köpkraft, en kontakt med professionell kultur. Det är också i mina ögon en mycket klok prioritering och framtidsinvestering.

Sverige är ett långt land där vi lever få individer på stor yta. Regionerna har vitt skilda utmaningar, vissa växer över alla breddar och andra avfolkas allt mer. Som kulturpolitiskt ansvarig i ett landsting känner jag en oro för att staten satsar kortsiktigt. Istället för att se prioritering på kultur som en långsiktig investering i demokrati och samhällsutveckling, ser man kultur som en kostnad man kan skära i när statsbudgeten ska gå ihop på sista raden. Naturligtvis finns många politiker på nationell nivå som förstår vikten av kultur, men uppenbart tar det stopp när det kommer till att även kulturverksamhet måste få ekonomiska resurser för att fungera. Att vi dessutom i två regeringars budgetar sett en vilja till omprioritering från Samverkansmodellen och regional kultur till förmån för andra kulturprojekt kommer på sikt att vara en ödesfråga.

Sedan Samverkansmodellen infördes för cirka fem år sedan upplever jag att staten skjuter ansvaret ifrån sig genom att hänvisa till reformen som sjösattes utan några ekonomiska reformmedel. Reformen ställer krav på dialog från regionernas sida gentemot kommuner, kulturskapare och civilsamhället, vilket är bra, men dialogen kräver ekonomiska och personella resurser. På sikt måste också en återkommande tät dialog mellan stat och region prioriteras, annars kommer modellen att haverera.

Ser man till fakta har anslagen till de regionala scenkonstinstitutionerna urholkats över tid. De årliga statsanslagen har inte höjts i samma takt som de årliga löne- och kostnadsökningarna vilket har ätit upp anslagen inifrån. Successivt har regionerna ökat sina anslag till den regionala scenkonsten medan statens reella anslag minskat. Alla regioner har dock inte kraften att möta upp statens reträtt, hur når vi då målet att ”alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet”?

Den dialog som hittills funnits mellan den politiska nivån nationellt och regionalt har däremot varit i princip obefintlig. Nu känner vi ett hopp i och med att en dialog politiker emellan har startats upp under de senaste åren. I april bjöd kulturminister Alice Bah Kuhnke in till sin första dialog med oss regionala företrädare och jag hoppas innerligt att det kommer fler. Jag och många med mig upplevde detta första politiska möte med nya ministern som mycket positivt. Nu hoppas vi att konstruktiva samtal på sikt ska ge ett starkare regionalt kulturliv där både stat och region tar sitt ansvar.

Om inte alla politiska nivåer, även den statliga, är beredda att satsa på det regionala kulturlivet kommer vi att få svårt att leva upp till de goda intentioner som ryms i de nationella kulturpolitiska målen. Mål som vi alla ställer upp på och som vi alla måste vara beredda att prioritera ekonomiskt för att nå.

Länsteatrarna i Sverige har mycket att arbeta vidare med, långt mycket mer än vad mitt första inlägg som ordförande kan rymma. Vi har många samtal att föra, med många aktörer, på många arenor. Jag är övertygad om att Länsteatrarna kan göra skillnad. Jag, de övriga ledamöterna i styrelsen och vår verksamhetsledare är beredda att vara de droppar som urholkar stenen. Skam den som ger sig!

Trevlig sommar och väl mött där ute i kultursverige!”

Åsa Kratz
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

 

Thomas Ohlsson, ordförande Foto Nikolina Arcini

Thomas Ohlsson, ordförande
Foto Nikolina Arcini

25 mars 2015

”Tar staten ansvar för den regionala kulturen? Ja, kulturminister Alice Bah Kuhnke gör troligtvis det, men frågan rymmer mycket mer. Det förtjänas att säga om och om igen att kulturen och våra länsteatrar är en viktig del av den regionala infrastrukturen. Länsteatrarna är ett nav som omkring sig har många ekrar och ett hjul som omfattar nästan hela Sverige.

Vad är det som gör att människor bosätter sig på en viss plats eller varför etablerar sig företag där? Varför satsar en fastighetsägare och investerar och bygger hyresbostäder? Jo, därför att man tror på orten eller regionen. För att utveckla den behövs en hel arsenal av resurser. Kanske ett universitetssjukhus, en högskola eller universitet, ett starkt näringsliv, en aktiv idrottsförening och ett starkt och varierande kulturliv.

Vad innebär detta och vem har egentligen det övergripande ansvaret? Hur ska vi skapa tilltro till framtiden om inte våra barn har en bra och trygg skola? Vad säger utbildningsministern Gustav Fridolin?

Om vi inte får företag att etablera sig och växa sig starka vem skall då få arbete? Vad säger arbetsmarknadsministern Ylva Johansson?

Varje dag sägs det att Stockholm växer med två busslaster och resultatet blir en infrastruktur som inte klarar av trycket och en överhettad bostadsmarknad och gigantiska köer till en hyresbostad. Var kommer alla dessa ifrån? Mestadels från övriga landet. På sikt kommer det att innebära att unga välutbildade inte kommer att finnas utanför storstäderna. Vad tycker landsbygdsministern Sven-Erik Bucht?

Världen krymper och utbytet över gränserna ökar mer och mer. Det internationella och kulturen blir en viktig del för att skapa förståelse mellan länder. Vad tycker utrikesministern Margot Wallström?

Varje dag kommer ett stort antal människor till Sverige. Det flyr från livsvillkor som för många av oss är ofattbara. För att skapa en så trygg tillvaro som möjligt för dem så behövs inte bara bostäder utan även det som stärker själen. Vad tycker migrationsministern Morgan Johansson?

Staten har för budgeten 2015 valt att inte ge det ekonomiska stöd som scenkonsten behöver utan det ökade stöder kommer från kommuner, landsting och regioner. Jag är rädd att hela samverkansmodellen riskerar att gå förlorad om vi inte får en resursförstärkning. Vad säger finansminister Magdalena Andersson?

För oss som var och lyssnade på talen i Almedal 2013 så kommer vi ihåg löftet som gavs från bland annat stadsministern om en miljard mer till kulturen. Jag vill passa på och påminna om löftet. Hallå statsminister Stefan Löfven!

Det som jag här redovisat visar att de flesta departement, jag har säkert glömt något, är berörda av att vi har en stark regional infrastruktur och att vi och departementen har ett stort behov av ett utvecklat samarbete.

Länsteatrarnas nitton medlemsteatrar är tillsammans den största aktören inom den regionala scenkonsten i Sverige.Våra medlemmar har stor kunskap om villkoren för regional scenkonst och det omgivande samhället och bidrar med denna.

Länsteatrarna är beredda på och ser fram mot en inbjudan från regeringen om dialog för att hitta samsyn och samförstånd!

Det är inte lätt att säga hej då, men nu gör jag ändå det. Mina år i styrelsen varav de sista fyra som ordförande upphör i och med vårt årsmöte i april. Det har varit ett privilegium att få arbeta tillsammans med styrelsekamrater, medlemmar, samarbetspartners, olika statliga representanter och alla andra, ingen glömd.

Jag är otroligt stolt över att fått representera Länsteatrarna i Sverige och jag har med glädje fått uppleva att vi omnämns med respekt och vi är en stor del av den regionala scenkonsten.

TACK!”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

 

29 oktober 2014

”Stödet till den regionala scenkonsten måste öka! En höjning från 2016 behövs så att vi kan fortsätta att skapa förutsättningar för själens och hjärnans infrastruktur i hela landet. Länsteatrarna ser fram emot ett möte med Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister, Gustaf Fridolin, utbildningsminister och Sven-Erik  Bucht, landsbygdsministern. Vi är beredda att bidra till en konstruktiv diskussion och överenskommelse för att stärka den professionella scenkonsten i hela landet.

Valet har ägt rum och resultatet är en ny majoritet och en ny kultur- och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke. Länsteatrarna ser med spänning fram mot vad det innebär. Regeringen har presenterat sin budgetproposition. Någon större ökning av stödet till den regionala scenkonsten har jag inte hittat i propositionen. Under rubriken ”Regionala scenkonstinstitutioner” noterar jag som ordförande i Länsteatrarna i Sverige med förvåning att regeringen med det begreppet avser Stockholms scenkonstinstitutioner, inte den regionala scenkonsten i landet. Vi är Länsteatrarna i Sverige, den nationella organisationen för regional scenkonst. Våra nitton medlemsteatrar är tillsammans den största aktören och producenten inom den regionala scenkonsten i landet. De nationella kulturpolitiska målen och barnkonventionen är självklara utgångspunkter för den verksamhet som Sveriges länsteatrar bedriver.

Jag vill påminna om de röd-gröna partiledarnas löfte i Almedalen 2013. Om de skulle vinna valet, så var löftet att kulturen skulle få en höjning med 1 miljard kronor. Jag hoppades att det löftet skulle infrias och att hela landets medborgare skulle ta del av den utlovade ökningen redan 2015, men så blev det inte. Pengarna gick till Stockholm. Jag anser att genom en rättvis fördelning av resurserna över landet så skulle alla, oavsett vem man är, var man bor, gammal eller ung, få uppleva ännu mer professionell scenkonst.

Vikten av ett levande kulturliv utanför storstäderna kan inte underskattas för att stimulera nytänkande, attraktionskraft och skapa rum för nya tankar och perspektiv för såväl individer som samhällen.

Länsteatrarna har stor kunskap om livsvillkoren för befolkningen utanför storstadsregionerna, de lokala arrangörsleden, villkoren för kommunerna och regionerna, förutsättningarna för att spela teater för skolorna samt kunskap om spelplatser och lokaler. Länsteatrarna arbetar fram repertoaren utifrån dessa förutsättningar och vi har spetskompetens för att skapa angelägen teater av hög konstnärlig kvalitet. Våra nitton länsteatrar utgör ett kulturellt nav, med djup förankring i det omgivande samhället.

Alla barn har rätt till scenkonst. Men idag är ett barns rätt till scenkonst av god kvalité avhängigt var de bor. Det är upp till respektive kommun, skola och lärare att se till att barn får uppleva scenkonst. Långt ifrån alla barn får den möjligheten.Vår nya regering har slagit fast att man ska ta fram en nationell strategi för kultur och musikskolan. Jag föreslår att man tar fram en nationell strategi för att barn och unga får professionell scenkonst – teater, musik, dans som en återkommande självklarhet i deras uppväxt. Att visa på, att det egna skapandet och upplevelsen av professionell scenkonst intimt hänger ihop och förutsätter varandra.

En höjning från 2016 behövs så att vi kan fortsätta att skapa förutsättningar för själens och hjärnans infrastruktur i hela landet. Länsteatrarna ser fram emot ett möte med Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister,Gustaf Fridolin, utbildningsminister och Sven-Erik  Bucht, landsbygdsministern. Vi är beredda att bidra till en konstruktiv diskussion och överenskommelse för att stärka den professionella scenkonsten i hela landet.

Ha nu en riktigt bra höst.”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

 

9 september 2014

”Supervalårets sista val närmar sig snabbt. Därför ställde jag i vårt senaste nyhetsbrev den femte juni tre frågor till våra riksdagspartier. Tanken var då att partierna skulle få god tid på sig att svara och att svaren skulle redovisas i det nyhetsbrev som ni nu läser.

Hur många svar har vi fått tror ni?

Föga förvånande noll. Vi får väl skylla på den heta sommaren eller vad kan det annars bero på? För säkerhets skull så upprepar jag frågorna och även om vi inte hinner publicera svaren så kan vi efter valperioden 2014 – 18 använda dem som facit. Blev det som den kommande regeringen lovat eller? Alltså, vi kräver faktiskt svar innan valet. Repetition sägs vara kunskapens moder så här kommer frågorna på nytt.

1. Kan ni garantera ett levande kulturliv utanför storstäderna?

 2. Kan ni garantera barn- och ungas rätt till professionell scenkonst oavsett var de bor?

 3. Kan ni garantera utvecklingen av internationellt samarbete?

Hela styrelsen för Länsteatrarna i Sverige och samtliga våra medlemmar är eniga:
Länsteatrarna står för konstnärliga demokratiska rum. Det är i de rummen vi stimulerar vår fantasi, tänjer våra gränser och ger plats för identifikation med vår egen och andras situation. Det är i den vardagen vi utvecklar demokratin och ger den innehåll.

 1. Länsteatrarna vill öka tillgängligheten för alla, vi vill nå en bredare publik och vi vill nå dem vi inte når idag.

 2. Länsteatrarna vill att alla barn i landet ska få minst två professionella scenkonstföreställningar per år och att skolor ges jämlika förutsättningar för att ta emot scenkonst för barn och unga.

 3. Länsteatrarna vill skapa de bästa förutsättningarna för scenkonstens internationalisering, vi har kunskap, nätverk och vilja att samarbeta.

Vi kräver av våra riksdagspartier ett ökat och riktat ekonomiskt stöd för att främja tillgängligheten, ge barn och unga professionell scenkonst och stärka det internationella samarbetet – det vill säga stärka utvecklingen av den regionala scenkonsten i hela landet och genom det förverkliga de nationella kulturpolitiska målen.

Lena Carlberg (c) ledamot i Länsteatrarnas styrelse säger:
”Jag skulle önska lite mer verkstad i debatten. Där både politiker och andra kulturföreträdare började prata HUR? Hur ska vi verkligen få till att alla barn och ungdomar nås av kultur. Hur ska vi få till det digitala nätverket kring kulturen? Hur ska vi få fler konstnärer i olika kulturformer att kunna leva på sitt yrke?”

Olof Walden (s) ledamot i Länsteatrarnas styrelse vill lyfta de estetiska ämnenas värde i utbildningen – på alla nivåer från förskola till universitets- och högskolenivå. I det mötet ingår det nödvändiga samspelet/samarbetet med kulturinstitutionerna. Idag kan enskilda tjänstemän och rektorer prioritera bort kulturella upplevelser för elever med motivation att de inte har tid. Det är dags att skriva in att detta skall ingå i utbildningen för elever och studenter. Även inom lärarutbildningen bör man få en stor förtrogenhet med de estetiska ämnena.

Länsteatrarna i Sverige anser att den nya regeringen bör skapa tydliga riktlinjer, uppdrag och medel som säkerställer och garanterar barns och ungas rätt att regelbundet ta del av professionell scenkonst oavsett var de bor i landet. Samt att kultur- och utbildningsdepartementen samarbetar för att demokratisera fördelningen av scenkonst.”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige


5 juni 2014

Tre frågor till partiledarna inför höstens val

”Den 14 september är det val till Riksdagen. Det är angeläget för våra medlemmar och för vår publik att få svar på följande frågor:

1. Länsteatrarna vill öka tillgängligheten för alla, vi vill nå en bredare publik och vi vill nå dem vi inte når idag.

Kan ni garantera ett levande kulturliv utanför storstäderna?

2. Länsteatrarna vill att alla barn i landet ska få minst två professionella scenkonstföreställningar per och att skolor ges jämlika förutsättningar för att ta emot scenkonst för barn och unga.

Kan ni garantera barn- och ungas rätt till professionell scenkonst oavsett var de bor?

3. Länsteatrarna vill skapa de bästa de förutsättningarna för scenkonstens internationalisering, vi har kunskap, nätverk och vilja att samarbeta.

Kan ni garantera utvecklingen av internationellt samarbete?

Sveriges länsteatrar spelar varje år mer än 6000 föreställningar på våra teatrar eller ute på turné.  Detta gör att länsteatrarna har stor kunskap om livsvillkoren för medborgarna utanför storstadsregionerna. Våra idéer, berättelser, repetitioner och föreställningar skapas i dialog med vår publik.

”Senare tids forskning har visat på betydelsen av aktivt deltagande i kulturverksamheter för hållbar utveckling. Kulturupplevelser utvecklar medborgarnas förändringsbenägenhet. Forskare har konstaterat sambanden mellan kultur-kreativitet-innovation-tillväxt och speciellt konstaterat relationen mellan kulturkluster och regional innovationskraft.”  Christer Gustafsson, Professor vid Uppsala Universitet

Länsteatrarna i Sverige för samhällets kulturella utveckling vidare och garanterar omätbara och ersättliga världen i regionerna.

Är ni beredda att öka och rikta det ekonomiska stödet för att öka tillgängligheten, ge barn och unga professionell scenkonst och stärka det internationella samarbetet – det vill säga stärka utveckling av den regionala scenkonsten i hela landet?”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige


16 april 2014

Finns Sverige på Europas kulturkarta?

”Frankrike nio, Tyskland sju, Italien och England sex, Rumänien fem, Polen och Spanien fyra, Slovakien, Grekland, Finland, Irland, Österrike och Portugal två, ytterligare sju länder med ett och till slut och sist Sverige med noll. Vad är nu detta för siffror? Resultatet efter EM i fotboll, placering i Europén Song Contest, landets storlek eller vad? Nej, siffran noll för Sverige talar om att Sverige inte har en enda ledarmot i Europeiska Unionens utskott för utbildning, kultur, flerspråkiga program och ungdom. Det är upprörande och ett tydligt tecken på hur svenska EU-parlamentariker ser på bl.a. kulturen och dess framtid. Förstår de inte vilken kraft det finns inom kulturen? Kulturen är en av de viktigaste hörnstenarna i den fortsatta samhällsutvecklingen. Kulturen ser till att vi möts utan språkbegränsningar, arbetar tillsammans och ser och respekterar varandra. Kulturen har inga gränser utan flödar fritt i värden. Kulturen är av stor vikt för den europeiska ekonomin och bidrar till att skapa tillväxt och arbete.

För att understryka detta och stärka Europas kulturella och kreativa sektor kommer under sju år Creative Europé att satsa nästa 14 miljarder SEK. Från och med 2016 kommer dessutom en lånegarantifond på över en miljard SEK att finnas. Detta till hjälp så att företagande inom de kulturella och kreativa näringarna skall få bättre tillgång till finansiering.

EU-kommissionären Androulla Vassiliou säger att ”de kulturella och kreativa sektorerna har stor potential för att skapa jobb och tillväxt i Europa. EU:s finansiering hjälper tusentals konstnärer och kulturarbetare att arbeta över gränserna och nå en publik”.

Den 25:e maj är det val till EU. Har du fråga din kandidat vad hon eller han tänker satsa på för område inom EU-politiken? Annars är det hög tid. Ta nu chansen att ställa politikerna mot väggen med en konkret fråga. Kommer du, om du blir invald, att stödja demokrati, yttrandefrihet, kreativitet, samhällsbyggande och tillväxt genom att kandidera till en post inom utskottet för utbildning, kultur, flerspråkiga program och ungdom? Jag kräver ett svar!

Nu har det hänt igen!
Rätten till yttrandefrihet finns i vår grundlag. Hur går det då med den rätten om man på olika sätt ändå försöker sätta sig över den? Teater ska ifrågasätta, berömma, oroa, kritisera och uppröra. Att politiker, styrelser och andra tar till alla medel för att på så sätt styra, förhindra och påverka är fel. Jag trodde att begreppet ”armlängds avstånd” var så vedertaget så att det inte längre skulle behövas användas igen. Tydligen inte, ännu än gång försöker beslutsfattare och andra stoppa förställningar. Jag tar inte ställning i sakfrågan, vem som har rätt eller vem som gjort vad. Jag bara konstaterar att vår värld skulle bli fattigare. Alla måste ha rätt till åsikter och rätt att uttrycka dem. Att hindra en föreställning är inte rätt sätt. Om jag inte gillar ett TV-program stänger jag av eller byter kanal, byter låt om jag inte gilla den, struntar i att läsa färdigt boken osv. Om du inte gillar föreställningen eller dess innehåll så är det din självklara rätt att lämna den eller till och med stanna hemma. Du har rätt att välja åt dig själv men inte åt andra!

Nu till en helt annan sak. Länsteatrarna i Sverige har lämnat tonåren. Vid vårt jubileums – och vårmöte i Falun firade vi tjugo år. Det skedde med ett stort anta gäster förutom våra teaterchefer och förtroendevalda. Nästan alla var där och vi inom Länsteatrarna uppskattar det mycket att så många valde att komma. Bland gästerna fanns kulturministern, nationella, regionala och lokala politiker och tjänstemän, representanter från statliga myndigheter, Svensk Scenkonst, Riksteatern och andra samarbetsparter och sist men inte minst gamla Länsteaterkämpar såsom tidigare ordförande och samordnare. Trots att vi lämnat tonåren bakom oss så är det precis som i livet, våra utmaningar är fortfarande det samma som tidigare och det krävs fortsatt hårt arbete för att vi på ett förtroendefullt sätt kan driva våra medlemmars intressen.

Tills slut ett stort tack till Dalateatern och övriga som på ett utmärkt sätt såg till att vår jubileumsfest blev så lyckad.

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige


25 februari 2014

Jubileum och tillgänglighet

”Vi har ett mycket spännande år framför oss med två val som kommer att bestämma inte minst inriktningen på kulturpolitiken. 2014 är dessutom ett jubileumsår för Länsteatrarna. Det är i år 20 år sedan vår organisation bildades.1994 omvandlades ett löst nätverket för styrelseordföranden till Länsteatrarnas samarbetsråd. Drivande i starten var Erling Alriksson (c) Bohusläns Teater, vår första ordförande, men även Ann Beskow (s) Dalateatern och Rune Lindgren (m) Regionteater Blekinge Kronoberg.Trots att det är 20 år sedan så var frågorna som behandlades ungefär samma som vi hanterar i dag, ekonomi, tillgänglighet, m.m. 1994 var det en politisk organisation och styrelsen bestod bara av förtroendevalda. Under dessa år har utvecklingen verkligen gått framåt. När vi skriver 2014 så är vi 19 medlemmar från Kiruna i norr till Växjö i söder. Styrkan i organisationen är våra olikheter och regionala förutsättningar. Det gör vår regionala kompetens unik.  Vår styrelse består av både politiker och tjänstemän. Vi har bytt namn till Länsteatrarna i Sverige och har i dag en anställd verksamhetsledare. Genom den satsning som våra medlemmar gjort så är vi i dag en mycket viktig del i scenkonstsverige. Våra medlemmars intressen bevakar vi ständigt genom att vara representerade i många sammanhang. Vår största uppgift är att delta i och påverka våra medlemmars framtid.  Vi finns därför under politikerveckan i Almedalen, vi är medlemmar i flera viktiga organisationer, har en dialog med kulturdepartementet, Kulturrådet och riksdagens kulturutskott och vi samarbetar med SKL:s kulturberedning.

Varje år gör vi en stor satsning på två medlemsmöten, höst och vårmötena. Vår uppgift är att genom omvärdsspaning ta reda på vilka behov våra medlemmar har av utbildning och då omvärlden förändras snabbt även diskutera viktiga frågor. På vårmötet är frågan om tillgänglighet i fokus. Länsteatrarnas bestämda uppfattning är att den professionella scenkonsten ska vara tillgänglig för alla i Sverige, var man än bor och vem man än är. Att det även utanför storstäder och centralorter ska vara möjligt att ta del teater – både för barn och vuxna.

Vi kommer att fira vårt jubileum i Falun med Dalateatern som värdar och ser fram mot en trevlig gemenskap.  Till festen välkomnar vi alla inbjudna, ingen nämnd men heller inger glömd. Välkomna på 20-årsfest!”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

17 september 2013

”Samverka, smaka på ordet! För mig innebär det att vi gör något bra tillsammans och att alla vinner på det.  I kulturplanerna nämns ordet samverka hela tiden, med rätta. Jag anser att vi måste samverka. Ensam är inte stark.  Vi lever i en kulturvärld där våra resurser tyvärr bara minskar och hoten mot våra medlemmars verksamheter hela tiden är närvarande. Vi skall stå starka och fortsätta arbetet med vår vision ” Länsteatrarna är en stark nationell kulturpolitisk aktör för den professionella scenkonsten i hela landet” och därför fortsätter vi att leta och hitta samverkan och samverkanspartners.

Vi söker och prövar ständigt att hitta partners att samverka med. Sedan förra året är vi medlemmar i Svensk Scenkonst och Kultur och Näringsliv. Vi har ett mångårigt samarbete med Riksteatern som vi vill utveckla vidare.

Ett annat exempel är att Länsteatrarna som organisation under Almedalsveckan samverkade med systerorganisationerna Länsmusikens samarbetsråd och Länsmuseernas samarbetsråd. Tillsammans blir vi ännu starkare.  Den här samverkansgruppens medlemmar har en publik på cirka fem miljoner personer per år varav en miljon är barn och unga. Det är därmed fler kulturbesök än den publik som går på fotboll och ishockey och övrig elitidrott. Vi arrangerade ett av de mest välbesökta seminarierna i Almedalen och jag vill för att tala teaterspråk påstå att det var ”lapp på luckan”.
Vårt samarbete fortsätter i höst med ett besök hos kulturministern och SKL:s kulturberedning.  Där kommer vi gemensamt att lyfta den kulturella infrastrukturens stora betydelse. Vårt krav är att staten tar ansvar för en långsiktig strategi för finansieringen.

På nationell nivå undertecknade jag och Radioteaterns chef, Stina Oscarsson, en avsiktsförklaring om utökat samarbete. Det har resulterat i att våra medlemmar under året funnits på samma scen och tillsammans med Radioteatern gjort ett stort antal föreställningar i Världhistorieserien på Radioteatern på Sveriges Radio P1. Jag väntar med spänning efter varje sändning på att få veta vilken av våra medlemmar som har medverkat den här dagen. Till min glädje har våra medlemmars insatser tillsammans med Augustin Erba och hans team från Radioteatern resulterat i att Världshistorien har blivit nominerade till Prix Europa, i kategorin fiction/serier.

Genom våra möten med teaterkollegor i Finland i plattformen” Scen utan gränser” hoppas jag att vi skall få ett regelbundet utbyte av föreställningar, och även annat som vi har nytta av, exempelvis teknikutveckling.

Våra medlemmar samverkar i dag på alla nivåer, internationellt, nationellt och lokalt.  Läs mer om samverkan i detta nyhetsbrev och på vår hemsida www.lansteatrarna.se

Som ordförande för Länsteatrarna i Sverige ser jag vikten av samverkan. Genom att samverka på alla nivåer och var öppen för nya samverkansformer kommer vi och våra medlemmar fortsätta att stå för den regionala scenkonstens utveckling. Vi kommer därmed även i framtiden att vara den största aktören inom scenkonstområdet i landet.”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

16 april 2013

”-Länsteatrarna står inför stora utmaningar, regional utveckling, en ny statlig kulturpolitik, samverkansmodellen, ett allt tuffare ekonomiskt klimat. Utveckling och utmaningar för både styrelser och teaterchefer. För att svara upp mot detta har Länsteatrarnas styrelse arbetat för att stärka vår gemensamma organisation. Genom en ny vision och tre tydligt uppsatta mål, en kommunikationsstrategi och kommunikationsplan har vi för avsikt att bli mer strategiska.
Styrelsens fokus under 2012 har varit vår interna utveckling och det har styrt mycket av årets arbetsinsats. Därför är med stor glädje som jag konstaterar att vi på extra årsmötet fick ett enhälligt ja och klartecken från våra medlemmar att fortsätta vårt arbete att möta framtidens utmaningar. Jag är fullt på det klara med att alla medlemmar har en tuff ekonomisk situation och därför är det ett uttryck för stark solidaritet hos Länsteatrarnas medlemmar när vi nu gör en stor ekonomiskt satsning. Nu gäller det att vi tillsammans har ett engagemang och att vi är delaktiga i det fortsatta arbetet. Alla behövs för att nå framgång och det är en utmaning.
På Länsteatrarnas vår- och höstmöten får vi en värdefull inblick i hur våra medlemmars vardag ser ut och hur man utifrån sina olika ekonomiska och praktiska förutsättningar löser sina uppdrag. Det är det jag kallar omvärldsanalys och det är värdefullt för oss och vi uppskattar det alla. Vi utvecklar både dialogen och höjer vår kompetens. Ett stort tack till våra värdteatrar för det stora arbete ni lägger ner på arrangemangen.
Länsteatrarna finns idag på de flesta inbjudningslistor och det ger oss möjligheter att påverka utvecklingen. Jag är stolt över att företräda en så framgångsrik och viktig organisation. Tillsammans närmar vi oss visionen:
Länsteatrarna är en stark kulturpolitisk aktör för den professionella scenkonsten i hela landet.
Till slut ett stort tack till kommunikationsgruppen, föredragshållare, gäster, alla andra som bidragit under året och inte minst till er – våra medlemmar. TACK!!”

Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige

Nedladdningsbara dokument: Verksamhetsberättelser 2005 – 2013

 

  • ny_ungscen_200x90
  • ny_estrad_200x90
  • ny_sörmland_200x90
  • ny_västerbotten_200x90
  • ny_norrbotten_200x90
  • ny_gävleborg_200x90
  • ny_örebro_200x90
  • Print
  • tv_black
  • ny_giron_200x90
  • ny_småland_200x90
  • logga2rad2färg Dalateatern
  • ny_östgöta_200x90
  • ny_gotland_200x90
  • ny_blekingekronoberg_200x90
  • ny_västanå_200x90
  • ny_göteborg_200x90
  • ny_halland_200x90
  • ny_västmanland_200x90
  • norrdans
  • ny_regionteaternväst_200x90