Gunilla Röör, teaterchef och konstnärlig ledare på Norrbottensteatern sedan 2021, skriver en krönika om en upplevelse i en katedral i Västerås, om Teatern, om arbetet vi gör tillsammans och varför.

”Det var ett mycket fint (länsteater)möte på Västmanlandsteater i november.

Nu är det redan oxveckor i januari att draga pråm i. Men vilken pråm!

Jag vill tacka för det fina upplägget.

Jag kom extra tidigt till Västerås, min vana trogen att vara rädd för att alltid komma för sent. Jag tänkte, jag går till katedralen, jag har aldrig sett den inuti.

Vad möter mig där. Förutom den enastående prakten, väller det fram ett 70 tal ungdomar i altargången dansande balett!

I korta midjetröjor och stela jeans framför de arabesk och plié i långa glimrande rader och jag baxnar.

Det ser ut som hela altartavlan tagit liv och valt att strömma ut över församlingen

Det var nu ingen församling där – det var ju bara en repetition. Men vilken överraskande sådan. Jag grät en skvätt och tackade högre makter.

Därför vill jag än en gång påminna oss om vilken plats vi är. Teatern.

Inte helt olikt en kyrka, ett torg, ett tempel utan låsta dörrar. Dit alla ska vara välkomna en stund. För att bada sin själ. Tvätta och hänga upp. Ladda om sina skratt, möta sin gråt om det behövs. Denna arbetsplats, där vi har nåden att arbeta, kräver fortfarande våra händer, våra egna kroppar – än så länge är vi inte utbytbara. Inte i det vi gör tillsammans.

Skådespelarna står främst i första mötet. Men allt som bär upp dem inför vår publik finns i vårt teaterhus – på varje liten avdelning – i varje liten vrå, summan av våra konstnärliga val och utsmyckningar. Alla korsetter och små skor, val av material, framförda av skarpa hjärnor, verk som blir till av regissörers finstilta samarbete med ljus och ljuddesigners, de som målar och skulpterar våra skådespelare. Och så givetvis ni som får publiken att upptäcka att vi finns och faktiskt finns till för dem! Ni som lockar och pockar dem hit. Marknadsavdelningen.

Allt finns i vårt teaterhus.

Ännu icke sprängt av vilja att ekonomisera och lägga ut allt som händer i gliporna, i mellanrummen på entreprenad.

I framtiden ska vi inte ge upp det vackraste av allt med att arbeta på en teater.

Det arbetet vi gör TILLSAMMANS.

Förändring är skrämmande. Att tänka nytt gör ont. Tiden är ett otämjt vilddjur.

Glöm inte stoltheten i varje bröst, kunnigheten i varje röst.

Även kulturbyråkratens.

Håll ihop. Vi som har nåden att få tjäna någonting som är större än oss själva.

Vår publik.”

Gunilla Röör, januari 2026

Bilden: Foto av Magnus Stenberg/Norrbottensteatern