Inför valet 2026 uppmanar vi samtliga riksdagspartier att kroka arm kring en gemensam ambition: att säkerställa alla barns och ungas rätt till professionell konst och kultur. Det är en uppgift som inte enbart kan överlåtas till enskilda kommuner, regioner, skolor eller kulturaktörer utan ett ansvar som bör ledas av kultur- och utbildningspolitiken på nationell nivå, skriver debattörerna. Bild: Daniel Karlsson/David Adervall/Assitej.

Under den gångna mandatperioden har regeringen genomfört flera satsningar som berör barn och ungas tillgång till kultur. Läsfrämjande och skolbibliotek har prioriterats, kulturskolan har fått fortsatt stöd och Fritidskortet har införts. Men tyngdpunkten ligger på kunskap, läsning och eget skapande. Nu är det dags att säkerställa alla barns likvärdiga tillgång till professionell konst och kultur, skriver tre debattörer.

Läs artikeln på GP/Debatt 2026-09-11 här.

Myndigheten för kulturanalys visar att barns kulturvanor påverkas av familjebakgrund och socioekonomiska förutsättningar. Därför har skolan en avgörande roll. Skolan är den enda samhällsinstitution som når alla barn, oavsett bakgrund och villkor.

När tillgången till professionell konst och kultur varierar riskerar också skolans kompensatoriska uppdrag att försvagas. Frågan handlar därför inte bara om kulturpolitik. Den handlar också om likvärdig utbildning.

Men frågan handlar också om frihet. Barn som får möta många olika konstnärliga uttryck, berättelser och perspektiv får bättre möjligheter att utveckla ett eget omdöme, forma sin identitet och göra självständiga val genom livet. Bildning handlar inte om att ge färdiga svar, utan om att ge barn verktyg att tänka själva och hitta sin egen väg.

”Professionell konst och kultur hjälper barn att förstå sig själva, andra människor och de berättelser som format Sverige”

Sverige har redan slagit fast att barn och unga ska prioriteras inom kulturpolitiken. Rätten är nationell. Dessvärre inte tillgången. Det beror inte på bristande kvalitet eller engagemang. Över hela landet produceras professionella kulturupplevelser för barn och unga av hög konstnärlig kvalitet. Problemet är att ansvaret för att alla barn ska få ta del av den är otydligt.

Att flera riksdagspartier nu lyfter förslag om nationella kulturgarantier för barn och unga visar att frågan håller på att utvecklas från ett kulturpolitiskt engagemang till ett gemensamt samhällspolitiskt ansvar. Det krävs att kultur- och utbildningspolitiken börjar arbeta tillsammans, inte parallellt.

Inför valet 2026 uppmanar vi samtliga riksdagspartier att kroka arm kring en gemensam ambition: att säkerställa alla barns och ungas rätt till professionell konst och kultur. Det är en uppgift som inte enbart kan överlåtas till enskilda kommuner, regioner, skolor eller kulturaktörer utan ett ansvar som bör ledas av kultur- och utbildningspolitiken på nationell nivå. Det finns redan erfarenheter, strukturer och modeller att bygga vidare på. Det som nu behövs är ett gemensamt politiskt åtagande.

Möta nya perspektiv

I en tid präglad av krig, desinformation och polarisering talar allt fler om vikten av samhällets motståndskraft. Professionell konst och kultur hjälper barn att förstå sig själva, andra människor och de berättelser som format Sverige. Ett samhälle där barn både känner sina rötter och utvecklar förmågan att möta nya perspektiv står starkare inför framtiden. Därför handlar frågan inte bara om kultur. Den handlar också om demokrati, bildning och beredskap.