I föreställningen Att se utforskar Regionteatern Blekinge Kronoberg  tillsammans med synskadade Växjöbor vad det egentligen innebär att se.  Nu står Abdullah Aamar, Parimah Nassiri Dehrizi och Jan Karlsson på scen och bjuder in publiken att dela deras värld och lyssna till deras egna berättelser. Vad möter de för fördomar och vad har de själva för fördomar?

– Man säger att alla är lika mycket värda men i själva verket så ses människor med funktionsnedsättningar på ett annat sätt, säger Parimah Nassiri Dehrizi. 

Instagram, rörlig reklam, utseendefixering, Tinder och städer där lamporna aldrig slocknar. Världen blir allt mer visuell och lyssnandet är nära nog en bortglömd konstart. Men hur är det för dem som saknar syn – de som måste förlita sig på andra sinnen för att ta sig an världen? Med hjälp av synskadade Växjöbor utforskas i föreställningen Att se vad det egentligen innebär att se. Hur blir de bemötta i samhället idag? Vad möter de för fördomar och vad har de själva för fördomar?

En blind kan inte leda en blind brukar man säga och vi anklagar dem vi misstror för att handla i blindo. Samtidigt lever bilden kvar av den mytologiske blinde; siaren, oraklet. En vis person som står över världens ytlighet, vars övriga sinnen är skarpare och som kanske till och med är synsk. Den synskadade är både ett helgon och en fördömd – synskadan både ett straff och en superkraft. Men hur är det? Kan synskadade se något som seende inte kan?

I föreställningen Att se står de själva på scen och bjuder in publiken att, för en kväll, dela deras värld och lyssna till deras egna berättelser. Det blir en helhetsupplevelse och en rejäl ögonöppnare som ställer oss frågan: när vi lägger allt fokus på det vi kan se med ögonen, finns det annat som vi som samhälle blir blinda för?

I föreställningen Att se medverkar Abdullah Aamar, Parimah Nassiri Dehrizi och Jan Karlsson.
Föreställningens dramatiker/dramaturg, Hanna Nygren, ställde några frågor till dem!

Parimah Nassiri Dehrizi, Jan Karlsson och Abdullah Aamar, foto Sara Galbiati

Varför ville du vara med i det här projektet?
ABDULLAH:
För att jag tycker att det är ett superviktigt projekt för hela samhället. Jag har alltid velat göra något för att påverka situationen för personer med synnedsättning.

JANNE:
För att jag älskar teater och det är en chans att prova något nytt. Det är kul att mina erfarenheter kan komma andra till glädje.

PARIMA:
Jag ville prova något nytt och jag ville vara med och påverka samhället utifrån min historia.

Vad har överraskat dig med arbetet?
ABDULLAH:
Att man utvecklas så mycket på kort tid.

JANNE:
Att det finns en chans att på detta sättbearbeta gamla upplevelser och få dom att berika livet istället för att begränsa det.

PARIMA:
Det som har överraskat mig med projektet är att man har extremt roligt och att detta faktiskt är ett yrke. Eftersom jag haft det så roligt under tiden vi jobbat så har jag haft det väldigt svårt att se det som ett jobb. Tiden går så fort!

Vad tycker du att vi är blinda för i samhället?
ABDULLAH:
Vi är blinda för varandra. När man bygger en byggnad måste man bygga den för alla, även för dem som har en funktionsnedsättning.

JANNE:
Folk gissar vad som är problem eller inte. Man måste komma nära oss för att se vad som är lätt eller svårt för en synskadad person. Man glömmer som seende också att vi är så olika. Det är lätt att tro att alla synnedsatta har samma livsbetingelser och förutsättningar.

PARIMA:
Jag tycker samhället ofta är blind för att man automatisk kategoriserar människor som har en funktionsnedsättning. Man sätts oftast i ett fack, man säger att alla är lika mycket värda men i själva verket så ses människor med funktionsnedsättningar på ett annat sätt.

Intervju utförd av Hanna Nygren, dramatiker/dramaturg

Text från Regionteatern Blekinge Kronoberg

Läs mer

Se ett inslag i SVT Nyheter här

Jan Karlsson i Att se, Regionteatern Blekinge Kronoberg, foto Sara Galbiati

Bilden överst: Att se, Regionteatern Blekinge Kronoberg, foto Sara Galbiati