Krigets historia berättas ofta av och om män. Men vad händer om vi låter kvinnornas röster ta plats? Den 17 september hade I krig och kärlek premiär på Regionteatern Blekinge Kronoberg – en föreställning där fyra skådespelerskor ger liv åt antika berättelser om krig, makt, kärlek och motstånd. Här möts tragedi och humor, blodigt allvar och lekfullhet. Anna Petersson står för regi och berättartexter. Vi ställde några frågor till Anna!
I krig och kärlek hämtar material från närmare 2 500 år gamla verk av Euripides och Aristofanes. I Trojanskorna möter vi kvinnorna i Troja när kriget är över – ett krig de inte själva har valt, men vars konsekvenser de tvingas leva med. I Lysistrate tar kvinnorna saken i egna händer och inleder en sex- och kärleksstrejk för att få slut på det långvariga kriget. Ifigenia i Aulis och den grekiska mytologin vävs in i berättelsen och skapar en föreställning där antikens konflikter får spegla vår egen tid.
För trots att berättelserna är tusentals år gamla känns frågorna märkligt bekanta. Vad gör kriget med dem som lämnas kvar? Vem får höras och vem får betala priset? Och vad händer när våld, makt och sårad stolthet får styra?
För regin står Anna Pettersson, teaterchef för Strindbergs Intima Teater i Stockholm och en etablerad regissör med stor erfarenhet av klassiker. Hon har bland annat regisserat Ett dockhem och Hedda Gabler på Dramaten, Bernardas hus på Kulturhuset Stadsteatern, Måsen och Misantropen på Malmö Stadsteater samt Alice i Underlandet på Göteborgs Stadsteater. Hon väckte stor uppmärksamhet som regissör när hon 2012 iscensatte och själv spelade Strindbergs Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater. Föreställningen belönades bland annat med TCO kulturpris i kategorin scen/film och Svenska Teaterkritikernas pris och Dagens Nyheters kulturpris. Sedan 2017 är hon teaterchef för Strindbergs Intima Teater.
Anna har också en lång relation till länsteatrarna och har tidigare bland annat regisserat Vasa på Dalateatern, Kung Lear på Örebro Teater och Cabaret Demokrati på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Nu har hon återvänt till Regionteatern för att tillsammans med fyra skådespelare ge de antika kvinnorna en röst – och låta deras berättelser tala till vår egen tid.
Vi passade på att fråga Anna om föreställningen!
Hej Anna! Vad var det som gjorde att du ville återvända till just de grekiska tragedierna och myterna – och berätta dem ur kvinnornas perspektiv?
– Utgångspunkten för mig är att jag vill belysa kvinnornas och barnens situation i krig eftersom krig ju tyvärr är ett aktuellt tema även idag.
– Det är fantastiskt att det finns så starka och fina texter som skrevs om kvinnornas öden redan 415 f.v.t. och föreställningen har blivit ett mycket musikaliskt verk där skådespelerskornas gestaltning varvas med musik, inspelade ljud, röster och filmklipp.
Regionteatern Blekinge Kronoberg. I krig och kärlek. Foto: Jonas Ljungdahl.
På vilket sätt tycker du att kvinnornas röster i dessa antika texter talar till vår egen tid och de konflikter som pågår i världen just nu?
– De vardagliga situationerna, de noggranna beskrivningarna av de öden kvinnorna går till mötes; sorgen, skräcken och hoppet om förändring – det skildras på ett sätt som hade kunnat utspela sig på många platser idag. Skräcken och sorgen över att inte kunna skydda sina barn är såklart central och lätt att föreställa sig.
Vad har varit den största utmaningen i att bearbeta de klassiska texterna för fyra skådespelare?
– Det dramaturgiska arbetet har varit den största utmaningen. De klassiska grekiska tragedierna bygger på vissa historiska händelser men också på den grekiska mytologin som är rätt invecklad med många släktrelationer och parallella skeenden, ofta med motsägelsefulla skeenden och påståenden. Det passar bra för ett sceniskt språk eftersom det skapar möjlighet till egen tolkning och att låta vissa episoder färgas av samtida händelser. Det är tredje gången jag regisserar på Regionteatern Blekinge Kronoberg och det är en fröjd att arbeta med den starka ensemblen.
Vad händer när över 2 000 år gamla texter möter samtida skådespelare och en nutida publik?
– Det är såklart fascinerande att de antika texterna håller fullt ut idag, annars hade de inte spelats i vår tid. Jag har tagit texter från både Euripides Trojanskorna som är en tragedi och från Aristofanes Lysistrate som är en komedi. Dessutom har jag skrivit till ett antal berättartexter som ramar in scenerna och som ensemblen framför gemensamt i en lättsam ton med mycket publiktilltal i hopp om att publiken ska ha lättare att ta till sig de djupt smärtsamma och brutala texterna om små barn som slängs utför stup och om döttrar som delas ut som älskarinnor till arméernas soldater.
Regionteatern Blekinge Kronoberg. I krig och kärlek. Foto: Jonas Ljungdahl.
Finns det någon scen eller textpassage som överraskade dig genom att kännas särskilt relevant idag?
– Det är en textrad från Trojanskorna som har fastnat särskilt djupt i mig och som skådespelerskan Sannamari Patjas framför både kritiskt och med så innerlig smärta i föreställningen: ”De män som grips av skräck så att de tappar sitt förnuft är inte värda att få styra.”
Vad har ni velat att publiken ska bära med sig efter föreställningen – en tanke, en känsla eller kanske en fråga?
– Önskan om eftertanke om när vi själva har möjlighet att påverka vår tids skeenden och orättvisor.
Berätta om musiken i föreställningen!
– Gustave Lund har komponerat musik som ramar in scenerna och förstärker både de smärtsamma och de komiska partierna i föreställningen. Jag har också bett stora delar av den anställda personalen på Regionteatern Blekinge Kronoberg att läsa in flera delar av pjästexterna som Gustave sedan har bearbetat så att de blir en del av den grekiska kören. Det är mycket starkt.
Regi och berättartexter: Anna Pettersson. Scenografi och kostym: Max Mitle Ljud och ljus: Gustave Lund Mask och peruk: Hanna Elwe
I rollerna ser vi Saskia Husberg, Sannamari Patjas, Elin Rusk och Martina Alriksson (praktikant från HSM i Göteborg).
Läs mer här.
Foto av Jonas Jungdahl.