Himlavalvet är en nyskriven pjäs av den brittiska dramatikern och manusförfattaren Lucy Kirkwood. En föreställning med tvära kast, om kvinnans roll i samhället. Det är ett samarbete mellan Västmanlands teater och Örebro Teater, och efter att ha haft urpremiär och en spelperiod på Västmanlands Teater är det nu dags för storskalig premiär i Örebro.

Himlavalvet beskrivs som ett stort, historiskt rättegångsdrama fyllt av humor, allvar och oväntade vändningar. Regissör är Marie Parker Shaw, som står även för den svenska översättningen. Pjäsen utspelar sig 1759 i Suffolk, England. En liten flicka från en välbärgad familj har mördats brutalt. Att unga Sally Poppy är skyldig till mordet råder inga tvivel kring. Däremot hävdar hon att hon är gravid, vilket innebär att hon inte kan dömas till döden. För att fastställa saken kallas 12 husmödrar in. Pjäsen ger en inblick i ett 1700-tals England – ändå med tydliga kopplingar och kommentarer kring vår samtid.

15 skådespelare (varav 13 är kvinnor) på scen, det är en stor satsning. Vi kontaktade Rikard Lekander, konstnärlig ledare på Örebro Teater, för att få veta mer om arbetet med pjäsen!

Hej Rikard! Kan du berätta hur det kom sig att Örebro Teater och Västmanlands Teater beslutade att göra Himlavalvet tillsammans?
– Jag och Niklas Hjulström (teaterchef Västmanlands Teater) hade pratat en längre tid om att det vore roligt att samarbeta. Samarbeten mellan våra teatrar hade gjorts bakåt, men för längesen. Innan vi två var chefer på våra respektive teatrar.

– När regissören Marie Parker Shaw presenterade sin idé att göra Himlavalvet så kändes det som en klockren samarbetsproduktion. Ingen av våra teatrar hade klarat av att göra en uppsättning av den storleken på egen hand. Det är extra roligt att möjliggöra den typen av föreställningar när teatrar samarbetar tycker jag. Pjäser som normalt sett inte brukar kunna erbjudas på vår repertoar på grund av storleken på produktionen.

13 kvinnor och 2 män på scenen – det är en stor ensemble! Ni hade premiär på Västmanlands Teater den 30 september. Kommer föreställningen att fortsätta spela efter sista speldatumet på Örebro Teater den 9 december? 
– Nej. Det är sista planerade föreställningen. Men vem vet. Det har varit stort intresse kring föreställningen och den har blivit mycket väl mottagen av såväl kritiker som publiken. Så det skulle inte förvåna mig om det kommer komma en del förfrågningar om gästspel. Men det skulle krävas mycket av våra teatrar för att kunna återuppta en spelperiod med en så stor föreställning som det här. Så sannolikt är det sista chansen att se föreställningen den 9 december.

Det är en pjäs som är skriven 2020 av Lucy Kirkwood som handlar om en rättegång mot en mordmisstänkt kvinna 1759. Vad tycker du att pjäsen säger om vår tid? Finns det paralleller?
– Det finns absolut paralleller. Det är en välskriven skärskådning av maktstrukturer, könsstrukturer och klassamhället som väcker tankar om vår samtid. 

– Även om skådespelet utspelar sig 1759 så är hela tiden spegeln vänd mot vår tid. Moderna referenser finns även snyggt inskrivet i manus med jämna mellanrum som en dramaturgisk påminnelse om att pjäsens teman även angår oss idag. I den jämförelse som pjäsen inbjuder till, mellan det historiska och nutida, uppstår frågan vad som egentligen ändrats på ett strukturellt plan sedan dess? Kanske ännu tydligare än om pjäsen hade utspelat sig i modern tid.

Läs mer om föreställningen på Örebro Teaters hemsida.

Foto översta bilden: Therés Stephansdotter Björk.