Hur kan vi tillsammans skapa nya bilder av framtiden, som skiljer sig från den värld vi lever i idag? Den frågan vill Folkteatern Gävleborg närma sig i Hjärta av glas – genom att tänka nytt tillsammans och gräva djupare på spelplatsen. Vi ställde några frågor till regissören Anders Paulin!
Hjärta av glas är från början en bayersk folksaga som 1976 blev en film i regi av Werner Herzog. Den utspelar sig under slutet av 1700-talet, precis i brytpunkten mellan hantverkskonst och industrialismens intåg och världen står inför en oåterkallelig förändring. Ett glasbruk är känt för sitt unika rubinröda glas. Men glasmästaren dör och ingen vet hur man gör det röda glaset. Ändå håller arbetarna glasproduktionen i gång, för att de inte vet något annat.
Vi står även idag inför ett ofrånkomligt systemskifte och det finns all anledning för oss att fundera över hur det ska gå och vilken framtid vi tillsammans vill skapa.
Hjärta av glas ges på två olika sätt – samma berättelse och samma scenografi, men med två olika inramningar. Den ena i en tälthall och den andra inomhus. Föreställningen vill erbjuda en möjlighet att tänka nytt tillsammans och gräva djupare på platsen där vi spelar. Inte bara bildligt utan även bokstavligt – för publiken bjuds in att gräva fram spelytan inne i tälthallen där Hjärta av glas ska spelas (ett tillfälle vid Movikens hamn och ett tillfälle intill Hoån i Berg, Torsåker). ”Grill och gräv”, är ett slags publiksamtal där ambitionen är att grilla, gräva och samtala för att på så vis ceremoniellt förbereda platsen för de kommande föreställningarna.
Regisserar gör Anders Paulin, som svarade på några frågor från oss!
Hej Anders! Varför har ni valt att sätta upp Hjärta av glas? Varför är den angelägen idag?
– Hjärta av Glas är en poetisk blick på ett samhälle som i likhet med vårt paralyserats i en historisk brytpunkt mellan ett system som inte längre fungerar och den nya värld som ännu inte finns. Vad händer med en gemenskap som inte förmår sörja det som gått förlorat, och där varje försök att föreställa sig en framtid leder bakåt till det förgångna?
Föreställningen ges inte bara på traditionellt vis i en spellokal, utan även i en tälthall. Varför?
– Snarare än att tolka hur berättelsen ska förstås i relation till olika orter i Gävleborg vill vi undersöka hur platserna skapar nya lager och perspektiv i materialet. Vissa spelplatser fungerar som en slags arkeologi, där vi gör en utgrävning för att öppna en passage till de olika tidsepoker som finns avlagrade i jorden. Resultatet från de utgrävningarna blir ett material som vi sedan sätter i relation till kontexten i olika publika rum som bibliotek, Folkets Hus och teatrar.
Berätta lite om ” Grill och gräv”!
– Eftersom utgrävningarna på sätt och vis är föreställningens första del tänkte vi att det kunde vara en fin form av publiksamtal, där både händer och huvud får vara med.
