Niklas Hjulström har varit teaterchef på Västmanlands Teater sedan 2016. Här berättar han i en krönika om arbetet att nå ut till publiken i hela Västmanland.

”… att stå på samma sida, att tolka, att ge röst. Att vara närvarande.”

”Jag blev chef på Angereds Teater 1996. Ända sedan dess har jag arbetat med att skapa dialog med den plats som teatern ligger på. I just Angered samlade vi in berättelser under rubriken Angered berättar – Det magiska ögonblicket. Det blev till slut drygt 500 berättelser och sex föreställningar, varav två stora musikteaterföreställningar med både proffs och amatörer. Av de första berättelserna gjorde vi en liten kabaré som vi spelade överallt i Angered. En av historierna hade vi fått av en kurdisk kvinna som berättade om när hon höggravid hade tagit sig över gränsfloden mellan Irak och Iran, i en liten låda som var spänd i ett rep över den strida forsen. Den irakiska skådespelerskan Anwar Albayati gestaltade den dramatiska färden. Sittande i en liten låda, berättade hon hur hon nog kunde klara risken och faran, men hade svårt att hantera skammen över att behöva trycka sin tjocka mage mot en främmande man i den trånga lådan. En dag spelade vi kabarén på ett SFI-gymnasium. Plötsligt ser jag en man med vitt skägg mitt i publiken. Han sitter stilla, och tårarna trillar nerför hans kinder. När vi pratade efteråt sa han att han hade känt igen platsen där han själv hade flytt över floden.

Den där händelsen har stannat kvar i mig, också för att jag flera år senare såg samma dramatiska flodöverfart gestaltad av Ariane Mnouchkine i föreställningen Le Dernier Caravanserail på Théâtre de Soleil i Paris. Då med stor ensemble och full scenografi, ett hav av segelduk.

Jag lärde mig då att för att kunna gestalta de erfarenheter en plats bär på så måste man försöka ställa sig i ögonhöjd med sin publik. Och även om förutsättningarna är helt annorlunda i Västmanland så är det på många sätt samma sak vi gör här. När vi på Västmanlands Teater, exempelvis, i Den stora branden 2018 berättade om utrymningen av Gammelby, om hur människor bara fick med sig det de kunde bära med sig, så är det med samma ambition som i trälådan över forsen: att stå på samma sida, att tolka, att ge röst. Att vara närvarande. Det är inte alltid det lyckas, det ska erkännas att jag har varit med om det också, men i Västmanland har det stora och omfattande arbete det innebär att arbeta på det här sättet, resulterat i ett högt förtroende hos publiken.

Det är vi väldigt stolta över.”

Niklas Hjulström, teaterchef Västmanlands Teater

Läs gärna mer om Västmanlands Teater 2025  i vår serie ”Fokus på” här.

Foto av Markus Gårder.