Västerbottensteaterns Vår Drivkraft är inte en vanlig teaterföreställning. Det är ett levande, rullande kulturhus där parkeringsplatsen eller torget blir en mötesplats och bilen blir en spelplats. I samarbete med lokala motorentusiaster flätas musik, teater och bilturer samman till en resa mot hemliga destinationer. Eftersom föreställningen samverkar med lokala motorföreningar och bilägare på varje ort, blir varje kväll unik för sin plats. Turnén rullar vidare till olika parkeringsplatser och torg runt om i Västerbottens län fram till den 2 juli.
Bakom idén står Tove Berglund – regissör, scenograf, kostymdesigner och konstnärlig ledare för Oscen. Regin är ett samarbete mellan Tove Berglund och koreografen Ludvig Daae, med manus av Alexandra Loonin. Dramaturg är Tora von Platen.
Visst vill man veta mer?!
Vi ställde några frågor till Tove Berglund, regissör, och Johanna Salander, konstnärlig ledare på Västerbottensteatern.
Vår Drivkraft. Foto: Maja Daniels.
Hej Tove och Johanna! Detta låter väldigt spännande! Berätta lite om hur ni kom på att ni skulle göra ”Vår Drivkraft”!
– I mötet med ungdomarna på min hemort blev det tydligt att motor- och EPA-kulturen är en viktig del av deras vardag, identitet och sociala gemenskap, säger Tove Berglund. Den fungerar som ett ungdomsrum där relationer skapas och utvecklas, och har en stark förmåga att samla människor kring gemensamma intressen och erfarenheter.
– Det väcker en nyfikenhet kring hur våra egna konstnärliga uttryck kan möta andra folkliga kulturformer, fortsätter Tove. I föreställningen Meningen med livet (en interaktiv helkväll med Tove Berglund och Ludvig Daae som undersöker en av livets ödesfrågor … vad är egentligen meningen med livet?) utforskar vi just detta genom att ställa olika kulturuttryck bredvid varandra och undersöka vad som händer i mötet mellan dem. Kan nya perspektiv uppstå? Förändras min syn på mig själv eller på andra? Och vilka nya berättelser blir möjliga när olika kulturella erfarenheter får mötas på lika villkor?
Tove Berglund och Ludvig Daae. Foto: Maja Daniels.
– Jag vill att vår scenkonst ska ta sig utanför de traditionella ramarna och nå nya platser i länet – bortom teatersalongerna, säger Johanna Salander. Den ska kunna vara unik, nära och exklusiv för just den publik som får uppleva den. Vår Drivkraft är precis ett sådant projekt. Här uppstår oväntade möten och helt unika upplevelser, kanske i din grannes garage eller på parkeringen utanför mataffären.
– Tove och Ludvig är mästare på att skapa fascinerande mötesplatser där konsten får ta nya former och möter människor på ett sätt de kanske aldrig tidigare upplevt. Det här är en sådan där oväntad och bänglig föreställning som jag älskar. Snacka om eljest! Nånting som folk kommer prata om länge efteråt, säger Johanna.
Johanna Salander. Foto: Johanna Syrén.
Publiken samlas alltså på ett torg eller en parkeringsplats (Bonnstan då ni spelar i Skellefteå), och föreställningen drar igång. Sen bjuds publiken med i olika bilar för en färd mot ett hemligt mål? Kan ni ge ett exempel på var färden går och vad som händer där?
– Publiken består av maximalt 40 personer per föreställning, berättar Johanna. Under kvällen kör fem bilar ut med fyra passagerare i varje, vilket innebär att 20 personer är ute på tur samtidigt. De övriga 20 stannar kvar på spelplatsen, där de kan ta del av ett pågående performance av två dansare på och kring en skrotbil, fika och umgås. Dansduetten, koreograferad av Ludvig Daae och framförd av Jonathan Starr och Emil Grudemo El Hayek, utforskar manliga relationer och gemenskap med en skrotbil som central mötesplats.
– Varje tur varar cirka 20 minuter. Under färden kan publiken få uppleva en dansföreställning eller ett musikframträdande i ett garage, en monolog framförd av en skådespelare som också är chaufför, en föreläsning om tjejer i EPA-kulturen eller en guidad tur till chaufförens egna guldkorn i staden. Under en kväll hinner varje besökare åka med tre olika bilar, vilket innebär att ingen upplever exakt samma föreställning – och att den som vill ta del av alla inslag behöver återvända.
Vår Drivkraft. Foto: Maja Daniels.
– I Skellefteå medverkar Norrlands Motorhistoriker – Skellefteåsektionen som samarbetspartner. Föreningen bidrar med tre bilar och chaufförer, vilket ger publiken möjlighet att färdas i veteranfordon. Eftersom olika fordon kan delta från kväll till kväll blir varje föreställning unik. De två återkommande bilarna, som körs av Västerbottensteaterns egna skådespelare, har inspirerats av EPA-kulturen och specialdesignats av EPA-entusiasterna Adrian Elf och Edith Vallo Jonsén.
Hur har ni gått till väga i förberedelserna?
– En stor del av arbetet har handlat om att föra dialog med motorföreningar och entusiaster, peppa dem att medverka samt hitta spelplatser, garage och en fungerande logistik för föreställningen, säger Johanna. Därefter har vi arbetat med repetition, struktur och tajming av de olika delarna.
– För publiken ska upplevelsen kännas avslappnad och sömlös, men bakom kulisserna finns ett strikt tidsschema som måste följas varje kväll. Varje tur får ta max 20 minuter för att säkerställa att alla bilar kan rulla ut igen med ny publik.
– Många av föreställningens idéer har vuxit fram i möten med människor från EPA- och motorcommunityt.
Vår Drivkraft. Foto: Maja Daniels.
Hur samarbetar ni med de lokala motorföreningarna?
– Theresa Eriksson på teatern kontaktade potentiella samarbetspartners – denna gång inte teaterföreningar, utan bilföreningar runt om i länet, berättar Johanna. Bilföreningarna bidrar till arrangemanget med tre bilar och tre chaufförer per föreställning. De är också med och väljer spelplatser samt ansvarar för fikaförsäljning på respektive ort.
– De föreningar som tackat ja upplever projektet som både roligt och annorlunda. De ser en möjlighet att nå en ny publik och potentiella nya medlemmar, samtidigt som de får visa upp sina bilar och vara en del av en unik och social kväll.
Vad vill ni att publiken tar med sig efter att ha medverkat i ”Vår Drivkraft”?
– Genom projektet introduceras deltagarna till nya perspektiv, kulturuttryck och möten som de annars inte skulle ha upplevt, säger Tove. Målet är att de ska gå därifrån med känslan: ”Jag vet inte exakt vad jag har varit med om, men det var jättebra.”
Läs mer och boka här.
Ännu mer läsning här.
Foto: Maja Daniels.