”Hösten är här och jag som inte gillar vinterns antågande får kura vid brasan, när jag skriver ordförandeordet denna gång… Trösten är dock alla spännande premiärer runt om i landet på våra medlemsteatrar. Vi går från många fina sommarteaterföreställningar till nya höstpremiärer, som jag ser fram emot!

Det händer mycket just nu i ett rasande tempo. Många teatrar vittnar om ekonomiska utmaningar i skenet av neddragna statsbidrag, ingen kompensation för kostnadsökningar i form av uppskrivningar i kultursamverkansmodellen och tuffa utmaningar för kommuner och regioners möjlighet att kompensera. För någon vecka sedan deltog jag i möte med Regional Musik i Sverige, där man vittnar om liknande utmaningar, men också liksom många av oss – rekryteringsproblem inte minst på den tekniska sidan.

Mycket positivt har också skett och många av oss deltog i den fina Scenkonstbiennalen, som i år ägde rum i min hemstad Östersund den 3–8 juni.

Vi har också genomfört bra dagar med de förtroendevalda i våra medlemsteatrar – Dialogdagarna i Stockholm. Dagar fyllda av möten, mingel, samtal kring allt från vår verksamhet, kunskap kring fackliga frågor och arbetsgivarfrågor, genomgång av vårt projekt kring barn och ungas rätt till scenkonst, möte med Riksteaterns ledning och Lars Trägårdh som lett arbetet med en Kulturkanon.

När det gäller Riksteatern har vi haft flera träffar för att bättre lära känna varandras verksamhet, utmaningar och framtidsfrågor – men även samtal kring alla de samarbeten som sker mellan Riksteatern och våra medlemsteatrar runt om i landet.

För mig som ordförande känns det bra att också våra båda nationella organisationer känner varandra och samarbetar, även om våra organisationer skiljer sig åt och även våra metoder att nå ut i landet. Mottagarna är ofta desamma, inte minst när det gäller barn och unga.

Arbetet och uppdraget med att arbeta fram en svensk kulturkanon presenterades på ett bra sätt under Dialogdagarna i ett samtal med Lars Trägårdh, lett av vår tidigare vice ordförande Yvonne Rock. Sedan dess har vi fått kulturkanonen presenterat för oss vid regeringens presskonferens som hölls den 2 september.

Frågan är till vilken nytta den kan vara och hur den kan komma att användas, utan att den skall vara styrande och förhindra en fri kultur. Om regeringen menar allvar med att den är bra för kulturen, ska den ju inte komma att vara styrande för institutioner, statligt stöd o.s.v. – inte om man samtidigt värnar fri kultur. Hur kommer den att användas vid exempelvis beviljandet av statliga projektmedel, medel i kultursamverkansmodellen och andra instanser? Svaret på detta har enbart regeringen och kulturministern.

Att denna 100 punkter långa lista kommer samtidigt som det ekonomiska stödet för kulturen minskar, är för mig svårt att förstå.

Många av våra teatrar saknar dessutom vissa svårrekryterade kompetenser, liksom våra vänner inom den regionala musiken. Kompetenser som ofta kommit via folkbildningen, studieförbund, folkhögskolor – verksamheter som också de fått stora besparingar.

Denna kulturkanon kommer vi alla att samtala om, begrunda, fundera över – en sak kan i alla fall vara positiv: Den skapar samtal om kultur runt om i landet.

Styrelsen arbetar vidare med viktiga frågor för oss alla och närmast möts styrelse två dagar för att samtala om allt ifrån just kulturkanon till frågor om hur vi synliggör våra viktigaste frågor inför valåret, eventuell fortsättning på vårt projekt kring scenkonst för barn och unga som rönt stort intresse, handlingsplan och budget för kommande verksamhetsår och våra kommande höst- och vårmöten.

Hör av er till mig, eller oss, kring frågor som ni har och som ni vill att vi tar tag i.

Vi ses också senare under hösten/vintern på vårt stundande höstmöte hos Västmanlands Teater i Västerås. Glöm inte att anmäla er via utskicket ni medlemmar ska ha fått, så ses vi där den 5-7 november.”

Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige