Skådespelaren Jakob Hultcrantz är tydlig när han möter Länsteatrarnas ordförande Robert Uitto över en frukost på Ulvsby herrgård i Sunne.

”Det är morgonen efter det att jag som ordförande i Länsteatrarna i Sverige fått uppleva skådespelaren Jakob Hultcrantz på scen i den egna teaterladan på hans gård i enmansföreställningen av Sara Lidmans Jernbanan. En föreställning som dessutom är något av det mest gripande jag sett på scenen på länge.

Jakob är tydlig när han möter mig över en frukost på Ulvsby herrgård i Sunne.

– Administrationen växer inom teatrarna, vilket skapar trängre utrymme för frilansande skådespelare. Det tvingar också många teatrar att gå från större del av produktion till arrangörskap istället. Då minskar också det konstnärliga utbudet.

– Vi skådespelare är oftast inga entreprenörer, men tvingas ju till att starta egna firmor och lansera oss själva, när det är skådespeleriet och gestaltandet som är det som vi i grunden kan, fortsätter han.

Jag konstaterar i vårt samtal att våra länsteatrar runt om i landet är stora arbetsgivare för frilansande skådespelar, men även andra yrkesgrupper på och vid sidan av scenen. Min fundering och en av mina förhoppningar med mötet med Jakob är att få idéer om hur vi kan bli bättre och underlätta för de som är frilansande.

– Risken är uppenbar och verkligheten sådan att många skådespelare tvingas lämna yrket och går istället över till jobb inom områden som har med människor att göra – vården, omsorgen till exempel, fyller Jakob i.

Hur kan vi då bli bättre, undrar jag….

– Se över rimliga avtal med frilansare, bli mer synliga, upprätta rutiner för hur man svarar på förfrågningar om uppdrag. Ibland får skådespelare inte ens svar när man söker uppdrag, inte heller information om hur respektive teater vill att man går till väga. Det finns givetvis bra och dåliga exempel bland alla era medlemsteatrar, säger Jakob.

Det går givetvis inte att undvika att samtalet också kommer in på allt från besparingar ute i regionerna där sjukvården tar allt mer av kostnaderna, men också om satsningar på fler poliser i ett allt mer hårdnande samhälle.

Jakob Hultcrantz är tydlig:
– Vi ser på det som händer först i våra större städer, men också kring skjutningar i mindre städer och bland allt yngre ungdomar och barn. Det går att förebygga. Neddragningar på kulturen är fel väg att gå – det är kanske satsningar som kan vara en del i lösningarna.

Han fortsätter:
– De unga behöver bli sedda, men också få förklaringar på sin situation eller det egna måendet. Scenkonst kan väcka empati i människor och framför allt unga, som inte får det hemma. Kanske kan beslutsfattare inse att vi för samhällets skull behöver mer kultur och mer scenkonst, avslutar han.

En och en halv timma går fort och jag inser att samtalet varit så intressant att frukosten nästan förblir orörd. Jag blir kvar några dagar i Sunne och hinner reflektera dels över Jakobs fullständigt lysande föreställning av Jernbanan, men också över länsteatrarna roll i både våra frilansares situation, men också våra möjligheter att göra samhället bättre genom de föreställningar vi ger som får oss alla att tänka i nya banor.”

Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige