Scenkonst Sörmland vill att du ska överraskas av dans som konstform i det dagliga livet, kanske på torget, i en park eller på biblioteket och har därför under 2018 valt att samarbeta med koreografer som skapar dansverk för det offentliga rummet: Mira Mutka, Brian Madika och Anna Öberg. Vi har pratat med Mira och Anna som är aktuella med varsitt verk just nu; Slowatek och SYNK.

Mira Mutka är  en av de tre koreograferna som är knuten till Scenkonst Sörmland DANS under 2018. Mira har arbetat med temat långsamhet i verken Slowotek och Slowathon.

Mira Mutka, foto privat

– Den 9-10 november gör du och koreografen Ulrika Berg ett Slowotek i Trosa. Vad är ett Slowotek?
-Ett Slowotek är en plats där en kan betrakta, utöva och befinna sig i långsamheter. Slowotek önskar vara ett stort, mjukt och välkomnande paraply. För mig sker arbetet med Slowotek i tillit till processen emellan mig och de inbjudna konstnärerna, i dialog och möte med biblioteken och besökarna.

Slowotek är också ett förslag till att producera scenkonst ickenormativt med förhoppning om en liten förskjutning av hur produktionsapparaten ofta fungerar. Kanske till exempel med ett litet motstånd till hur tiden och deadlines är närvarande i skapande.

På Trosa bibliotek delar Ulrika och jag ’Inre annanhet och andra osäkerheter’. Vi kommer göra ett försök att göra ingenting och ett försök att dansa dansen som redan finns där.

– Du har redan gjort flera Slowotek under 2018;  i Katrineholm, Strängnäs, Flen och Vingåker. Kan du berätta lite hur responsen har varit?
-Från och tillsammans med besökare har responsen yttrat sig bl. a. genom engagerat samtal över blåbärssoppa under International Flen Blue om kvinnors rätt historiskt och dagens politiska läge. I Vingåker blev Carmina & Burana referat till symbolik och mysticism. Vågorna, nowhere, här i Katrineholm förmedlade en känsla av avspändhet, meditation och satte igång frågeställningar kring produktivitet och stress. I Strängnäs delades 100 Rooms and Counting upplevelser av poetisk stillhet och känsla av eftertänksamhet.

Slowotek på bibliotek, foto Scenkonst Sörmland

– I maj gjorde du också den koreograferade promenaden Slowathon på flera orter. Vilket är ditt bästa minne från projektet Tre Koreografer på Scenkonst Sörmland 2018?
Slowathon är en långsam promenad som besökare kan se eller delta i. När jag fick förfrågan om residens av Annette Taranto Fuller (producent på Scenkonst Sörmland) var min första tanke att jag ville sakta ner hela regionen, hela Sörmland. Jag ville att vi skulle gå samtidigt i alla nio kommuner, men av logistiska och praktiska skäl kom vi fram till att gå i fyra kommuner under fyra dagar.

– Det är fantastiskt att som frilansande få den här längre sammanhållna arbetsperioden med ett så kärt och viktigt projekt som långsamhet och promenader utgör. Det är något som jag kommer bära med mig länge, länge. Jag kommer att minnas 2018 som ett drömår då vi (Moa Franzén, Samuel Draper, Jannine Rivel, Christina Larsson Malmberg, Mime Brinkmann, Eva Mohn, Ulrika Berg, Pavle Heidler, Stina Nyström, Oda Brekke, Max Wallmeier, Maia Means och jag) jobbat med Slowotek och Slowathon genom samarbetet med Anette Taranto Fuller/Scenkonst Sörmland och alla de totalt fem kommunerna vi besökt.

Anna Öberg är dansare och koreograf med en bakgrund i den svenska folkliga dansen. I föreställningen SYNK, som hade premiär den 20 oktober i Malmköping, fortsätter hon sitt utforskande av folkmusikens och folkdansens förhållande till puls och groove.

Anna Öberg, foto Petra Eriksson

– Under oktober och november gör du verket SYNK i Malmköping, Trosa och Järna. Kan du berätta lite om föreställningen? Och om kringaktiviteterna, som t. ex. den workshop som ni håller i?
-SYNK är en direkt fortsättning av mitt tidigare utforskande av folkmusikens och folkdansens förhållande till puls och groove och utgår från frågeställningen ”vad kan puls göra?”. I föreställningen Rhythmania (2017) undersökte jag ämnet genom en solopraktik där min egen kropps regler och begränsningar stod i fokus, i SYNK har jag förmånen att jobba med en stor grupp dansare vilket gör det möjligt att utforska helt andra aspekter av samma tematik. Här står den kollektiva pulsen i centrum i en föreställning som kretsar kring unisonitet, underkastelse och motstånd.

Runt föreställningen har vi format ett koncept vi kallar Club Synk, vilket kan beskrivas som klubbkvällar där SYNK är navet men där även andra akter som berör temat groove har bjudits in. Det kommer bl. a. att bjudas på mindre konserter, film, danskvällar och samtal. Varje föreställning föregås av en kort workshop där publiken bjuds in att dela upplevelsen av att vara i puls tillsammans. Ett slags inifrånperspektiv som jag hoppas ska förstärka upplevelsen av den efterföljande föreställningen.

– Du arbetar med folkdans och folkmusik och förra året fick du specialpriset Årets dans på Folk & Världsmusikgalan. I nominering stod det bl a att du är ”en pionjär som tar ett dansant avstamp i det gamla men kastar sig framåt, utåt och inåt” . Varför är det viktigt att folkdansen utvecklas?
-Jag tycker inte att folkdansens utveckling har ett värde i sig, däremot tror jag att den är oundvikbar. Folkdansen färgas likt alla andra uttryck av den samtid den är placerad i och dess kunskap och material kommer över tid, och på krokiga vägar, att överförs från människa till människa och från sammanhang till sammanhang. På så sätt kommer materialet att upprepas, missförstås och omtolkas, filtrerade genom de olika sociala, politiska och kulturella situationer det passerar. Därigenom förändras det också.

Själv har jag låtit min nyfikenhet och lust styra vilka vägar mitt konstnärliga arbete har tagit utan tanke på om det utvecklar genren eller ej. Återkommande har det handlat om hur den folkliga genrens kroppsliga och sociala processer kan kommuniceras och förstås genom den förhöjda plats som konsten erbjuder.

SYNK, foto Scenkonst Sörmland

– I SYNK medverkar studenter från DOCH Dans och Cirkushögskolan i Stockholm. Är det folkdansens framtid vi kommer att få se?
-Ja, i SYNK medverkar fem studenter från DOCH vilka alla har svensk folkdans som sitt huvudämne, samt ytterligare åtta professionella och semiprofessionella folkdansare. Jag är helt övertygad om att dessa kommer att bidra till folkdansens framtid, och redan gör det. De har alla en gedigen kunskap om genren, men även ett kritiskt förhållningssätt som utmanar och berikar. En viktig aspekt av det här projektet är att Scenkonst Sörmland har bidragit med avtalsenliga löner och professionella arbetsförhållanden, vilket fortfarande är väldigt ovanligt inom den folkliga genren. Det känns som ett viktigt statement och något jag hoppas ska bidra till att forma dessa framtida dansares krav på rimliga arbetssituationer och leda till att fler vågar satsa på ett yrke som professionell folkdansare i framtiden.

Annette Taranto Fuller, scenkonstproducent

Annette Taranto Fuller är producent för Scenkonst Sörmland DANS. Vi frågade om planerna för framtiden. Blir det mer dans på gator och torg 2019?
-Vi kommer inte släppa inriktningen med det offentliga rummet, men just under 2019 provar vi igen att skapa verk för scenrum, för en vuxenpublik. Vi kommer producera två verk och i båda fallen samarbetar koreografen med en kompositör och livemusiker på scenen.

Det ena verket skapas av Jannine Rivel som fortsätter sitt arbete med att undersöka våra sinnen och deras hierarkier och överlappningar. Musiken kommer skrivas och framföras av Xenia Kriisin. Medverkar gör fem dansare och en oboeist. Publiken utlovas en mulitsinnlig uppelvelse. Det här verket kommer vi turnera på de kommunala scener som finns i länet, och som efterfrågar dansverk anpassade till deras lokaler och deras potentiella publik.

Det andra verket skapas av Niklas Valenti tillsammans med singer-songwritern Johanna Brun. De samarbetar med slagverkaren Anderas Ekstedt, Limosa ljusduo och kostymör Linn Wara. Verket blir ett collage av vardagsbilder, ett in och ut-zoomande på det lilla i det stora. Vi vill skapa en känsla av allt som sker, det må vara på en grusväg eller i mitt vardagsrum, sker i Universum. Den som bor i Gnesta eller i Strängnäs, bor på jorden, bor i universum.

Den dansfrämjande verksamheten fortsätter bland annat med vår satsning på communitydans projekt.

Läs mer

Mira Mutka och Eva Mohn, foto ©pavleheidler

Bilden överst: Tre koreografer, Anna Öberg, Brian Madika och Mira Mutka, foto Alexander Crispin

 

Länsteatrarnas höstmöte 7-9 nov 2018 i Västerås

Varmt välkommen till Länsteatrarnas höstmöte den 7 - 9 november 2018.
Plats: Västmanlands teater, Västerås, Slottsgatan 11.


Jag vill äta middag 7 november

Jag vill vara med på medlemsmötet 7 november

Jag vill äta lunch 8 november

Jag vill äta middag 8 november

Jag vill vara med på Eftervalssnack 8 november

Jag vill se föreställningen Den stora branden 8 november

Jag vill äta lunch 9 november



Jag godkänner att denna anmälan är bindande. Avanmälan efter den 26/10 kommer debiteras.